Turn on, tune in, drop out…

”We are all wired into a survival trip now. No more of the speed that fueled that 60′s. That was the fatal flaw in Tim Leary’s trip. He crashed around America selling ”consciousness expansion” without ever giving a thought to the grim meat-hook realities that were lying in wait for all the people who took him seriously… All those pathetically eager acid freaks who thought they could buy Peace and Understanding for three bucks a hit. But their loss and failure is ours too. What Leary took down with him was the central illusion of a whole life-style that he helped create… a generation of permanent cripples, failed seekers, who never understood the essential old-mystic fallacy of the Acid Culture: the desperate assumption that somebody… or at least some force – is tending the light at the end of the tunnel. There was only one road back to L.A. – U.S. Interstate 15. Just a flat-out high speed burn through Baker and Barstow and Berdoo. Then onto the Hollywood Freeway, and straight on into frantic oblivion. Safety. Obscurity. Just another freak, in the freak kingdom.” (Hunter S. Thompson)

Pure fucking Gonzo-journalism! Läste den i helgen, om du inte vet vilken jag menar, läs blondinbellas blogg istället! Jag såg även den relativt nya Gonzo-dokumentären (Gonzo: The life and work of Dr. Hunter S. Thompson)  igår, mycket intressant och bra. Ser verkligen fram emot The Rum Diary nästa år..

Så har det gått några veckor sen jag skrev, detta på grund av att det har vart ett relativt späckat schema. Beachvolleyn som jag nämnde sist blev ball som fan dock gjorde jag misstaget att inte bara gå ut kvällen innan på Ölprovning samt diverse pubar för att sedan hamna på styrbord babord med Sebastian Tellier. Utan även verkade efterfest vara ett bra alternativ när alla ställen stängt vilket ledde till de där onödiga jävla sista ölen och enbart två timmar sömn. Den nyvattnade sanden och golvvärmen gjorde att luftfuktigheten i GBC:s hall slog i taket, och detta kombinerat med värmen och doften av sand gjorde vistelsen kändes som, jag kan tänka mig att, en heroinavvänjning och det va omöjligt att hålla sig på fötterna, men det ordnade upp sig på kvällen. Veckan som följde ägnades åt arbete, även denna gång i Stena Sagas butik och jag fick fira Alla Hjärtans Dag ombord utan Emma, men som tur var delade jag hytt med en ny kille som hette Sam så jag slapp somna ensam i alla fall, hö hö.

En sak som jag har börjat irritera mig på när det gäller pågående bandbokningar till festivalerna är att alla stora artister bokas exklusivt för Sverige eller Skandinavien (mer än vanligt?). Och visst förstår jag konkurrensen men detta medför ju att alla större akter bara kommer till en festival som då får varsin artist typ. Och detta till stor del  på grund av att festivalerna har glidit mot mitten och blivit mainstream. Åter-nischa er eller samarbeta!

Men spelningar ska det bli under året! Köpte nyss biljetter till dessa två konserter iaf:

B.B. King, 3 juli

Thåström, 20 mars

Communion – Colonia 1-1