Communion vs. Colonia

Here’s to freedom and the upcoming weekend! Äntligen är denna gråa vecka över som främst har dominerats av förkylning, trötthet och tandläkarväder. Men nu ser det ljusare ut. Imorgon kommer AC hit för att hänga ett tag, delvis med anledning av Perras fölsedag på lördag och det ska bli kulkul. Imorgon har jag även bjudit in Jossan för att planera in våran tripp till Milano så att den klaffar med badrumsrenovering, dublin, arvika och jobb och sånt.

Coldplay släpptes till roskilde idag, finns inte mycket att säga om det mer än yey! Jag anmälde mig även idag till en tävling om 2000 biljetter till en gemensam spelning av Coldplay och Killers. Vore helt klart schyrre! Eller i värsta fall goa pengar för biljetten om jag vinner men inte pallar dra dit=)

Idag släpptes som bekant A Camps nya platta Colonia och jag har faktiskt inte lyssnat på den förns idag (och jag vet givetvis ingeting om ifall den skulle ha läckt på illegal väg, då kommer la FRA och IPRED-anhängare med facklor och träpålar och suger ut den sista kvarlevan av integritet som vi trodde att vi hade). Hursomhelst så har jag lyssnat igenom den några gånger idag och även om ett par låtar verkar vara bra (tex. The Crownina, Golden teeth and silver medals, Eau the Colonia och The Weed  Had Got There First) så är det första helhetsintrycket inte övertygande. Inga av låtarna kan riktigt mäta sig med Frequent Flyer, Angel of Sadness eller till och med I Can Buy You. Vid första anblicken så känns inte skivan så mycket som ninas verk men det kanske är en bivärkning av Nathans och Nicklas inblandning och Mark Linkous produktion, även om Sparklehorse iofs är grymma. Det kan hända att det kommer bli årets bästa skiva när jag väl lyssnat in mig på den med så den som lever får se. Men i jämförelse med den förra svenska skivan som jag hade höga förväntningar på så ger den inte ett lika förträffligt första intryck.

Communion – Colonia 1-0

Imorgon spelar Oasis här i stan, jag har dock avstått biljettköp då jag redan har sett dem på senare år och även om jag tyckte det va görbra så känns det inte så viktigt att se dom igen. Samma gamla vanliga rädsla för besvikelse när gamla band återuppstår eller bara försöker leva vidare på sitt namn.

Nu ska jag sova till tonerna av Nina Persson, ciao!

Emancipate yourselves from mental slavery;
None but ourselves can free our minds.
Have no fear for atomic energy,
cause none of them can stop the time.
How long shall they kill our prophets,
While we stand aside and look?

Never stop singing songs of freedom.